Psalm 74
1En dikt av Asaf.
Varför, o Gud, har du stött bort oss för alltid?
Varför flammar din vrede mot fåren i din hjord?
2Tänk på din menighet,
den som du en gång förvärvade,
det folk som du friköpt, din egendom,
tänk på Sions berg, där du tog din boning.
3Styr dina steg mot det som lagts i ruiner.
Allt har fienden förött i helgedomen.
4Dina ovänner skränade i ditt hus,
de ställde upp sina tecken där.
5De högg som när man låter yxan gå
i täta skogen.
6Ornamenten slog de sönder
med bila och bräckjärn.
7De satte eld på din helgedom,
skändade och rev ner ditt namns boning.
8De tänkte: Vi skall kuva dem alla!
De brände ner alla gudshus i landet.
9Vi ser inte våra egna tecken,
här finns inga profeter mer –
ingen av oss vet hur länge det varar.
10Hur länge, o Gud, skall fienden få smäda?
Får han förakta ditt namn för alltid?
11Varför håller du tillbaka din högra hand,
varför gömmer du den i manteln?
12Gud, min konung från urtiden,
du som vinner segrar på jorden!
13Du delade havet med din makt,
du klöv drakarnas huvuden på vattnet.
14Du krossade Leviatans huvuden
och gav honom som föda åt öknens djur.
15Du lät källor och bäckar springa fram,
du fick vattenrika floder att sina.
16Din är dagen och din är natten,
du satte månen och solen i deras banor.
17Du stakade ut alla gränser på jorden,
sommar och vinter är ditt verk.
18Herre, tänk på hur fienden smädar
och hur ett folk av dårar föraktar ditt namn.
19Lämna inte åt vilddjuren den som prisar dig,
glöm inte dina hjälplösa för alltid!
20Kom ihåg ditt förbund!
Landets mörka hörn är våldets boningar.
21Låt inte de hjälplösa gå besvikna bort,
låt de förtryckta och fattiga prisa ditt namn!
22Grip in, o Gud, hävda din rätt,
tänk på hur du ständigt smädas av dårar!
23Glöm inte ropen från dina fiender,
dina ovänners larm som ständigt hörs!
