Psaltaren 77

₂Jag ropar till Gud med hög röst,

jag ropar till Gud, må han höra mig.

₃I nödens stund söker jag Herren,

hela natten sträcker jag ut mina händer

utan att tröttna.

Ingenting ger mig tröst.

₄Jag tänker på Gud och suckar.

Jag grubblar och krafterna sviker.

₅Du låter mig inte sluta ögonen,

jag är utan ro, finner inga ord.

₆Jag tänker på forna dagar,

minns längesedan gångna år.

₇Tankarna mal om natten,

jag grubblar och söker förstå.

₈Förkastar Herren för alltid,

skall han aldrig mer visa nåd?

₉Är hans trofasthet slut för all framtid,

är hans löfte upphävt för evigt?

₁₀Är Gud inte längre god mot oss,

står vreden i vägen för hans barmhärtighet?

₁₁Jag tänker: Det är detta som plågar mig,

att den Högste inte handlar som förr.

₁₂Men jag minns Herrens gärningar,

jag minns dina forna under.

₁₃Jag tänker på allt vad du gjort

och begrundar dina stora verk.

₁₄I helighet, Gud, går du fram.

Vilken gud är så stor som du, o Gud?

₁₅Du är den Gud som gör under,

du visade folken din kraft.

₁₆Med stark arm befriade du ditt folk,

Jakobs och Josefs ättlingar.

₁₇Vattnen såg dig, o Gud,

vattnen såg dig och skälvde,

djupen bävade.

₁₈Från skyarna strömmade vatten,

åskmolnen mullrade

och dina pilar flög.

₁₉Din åskas vagnshjul dånade,

blixtarna lyste upp världen,

jorden darrade och skälvde.

₂₀Genom havet gick din väg,

din stig gick genom stora vatten –

du lämnade inga spår.

₂₁Du ledde ditt folk som en hjord,

dess herdar var Mose och Aron.