Psaltaren 90

Herre, du har varit vår tillflykt

från släkte till släkte.

₂Du fanns innan bergen föddes,

innan jorden och världen blev till.

Du är Gud från evighet till evighet.

₃Du låter människan bli mull igen,

du säger: Bli vad du en gång var!

₄Tusen år är i dina ögon

som den dag som förgick i går,

som en av nattens timmar.

₅Människorna sveper du bort,

de är som morgonsömnen.

De förgås som gräset.

₆Fast det frodas om morgonen är det förgängligt:

mot kvällen vissnar det och torkar bort.

₇Din harm förtär oss,

vi slås av skräck när du vredgas.

₈Du granskar våra synder,

allt vi dolt ligger öppet för din blick.

₉Våra dagar rinner bort under din vrede,

våra år försvinner som en suck.

₁₀Sjuttio år varar vårt liv,

åttio, om krafterna står bi.

De flyende åren är möda och slit,

snart är allt förbi, och vi är borta.

₁₁Vem känner styrkan i din vrede,

vem inser hur tungt den drabbar?

₁₂Lär oss hur få våra dagar är,

då vinner vårt hjärta vishet.

₁₃Kom tillbaka, Herre! Hur länge skall du vredgas?

Förbarma dig över dina tjänare!

₁₄Mätta oss var morgon med din nåd,

så får vi jubla av glädje i alla våra dagar.

₁₅Gläd oss lika länge som du plågat oss,

lika många år som vi har lidit.

₁₆Visa din makt för oss som tjänar dig,

visa din härlighet för våra barn.

₁₇Herre, vår Gud, låt oss känna din ljuvlighet.

Låt allt vi gör krönas med framgång!