Uppenbarelseboken 6

₃Och när Lammet bröt det andra sigillet hörde jag den andra varelsen säga: »Kom!« ₄En annan häst, en eldröd, kom fram, och han som satt på den fick rätt att ta freden från jorden så att människor skulle slakta varandra, och ett långt svärd gavs åt honom.

₅Och när Lammet bröt det tredje sigillet hörde jag den tredje varelsen säga: »Kom!« Jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den höll en våg i handen. ₆Och jag hörde liksom en röst mitt ibland de fyra varelserna: »Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar, men oljan och vinet skall du inte skada.«

₇Och när Lammet bröt det fjärde sigillet hörde jag den fjärde varelsens röst som sade: »Kom!« ₈Jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och han hade dödsriket i följe. De fick makt över en fjärdedel av jorden, till att döda med svärd och med svält och med pest och genom vilda djur på jorden.

₉Och när Lammet bröt det femte sigillet såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och sitt vittnesbörd. ₁₀Och de ropade med hög röst: »Hur länge, du helige och sannfärdige härskare, skall du dröja med att hålla dom och utkräva hämnd för vårt blod på jordens invånare?« ₁₁Och åt var och en gavs en vit klädnad, och de blev tillsagda att vara stilla ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de själva, hade nått sitt fulla antal.

₁₂Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Och det kom en väldig jordbävning, och solen blev svart som en tagelsäck, och hela månen blev som blod. ₁₃Och himlens stjärnor föll ner på jorden, liksom höstfikonen faller från trädet när det skakas av stormen. ₁₄Och himlen drogs undan som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser, ₁₅och jordens kungar och de höga herrarna och härförarna och de rika och mäktiga och alla, slavar som fria, gömde sig i hålor och bland klippor i bergen ₁₆och sade till bergen och klipporna: »Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede. ₁₇Ty deras stora vredesdag har kommit, och vem kan då bestå?«