Romarbrevet 7

₁Vet ni inte, bröder – jag talar ju till sådana som känner lagen – att lagen råder över människan bara så länge hon lever? ₂Den gifta kvinnan är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör är hon löst från lagen som band henne vid mannen. ₃Om hon går till en annan medan hennes man lever kallas hon alltså äktenskapsbryterska. Men om mannen dör är hon fri från lagen och bryter inte sitt äktenskap om hon går till en annan. ₄Så är det också med er, mina bröder: ni har dött bort från lagen med Kristi kropp och tillhör nu en annan, honom som blev uppväckt från de döda, och så kan vi bära frukt åt Gud. ₅Så länge vi levde på människans villkor var de synder och lidelser som väcks av lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. ₆Men nu har vi blivit fria från lagen, sedan vi dött bort från det som höll oss bundna, och kan tjäna på ett nytt sätt, med vår ande, och inte på det gamla, efter bokstaven.

₇Vad innebär nu detta? Att lagen är synd? Visst inte, men först genom lagen har jag lärt känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär. ₈Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär inom mig. Finns ingen lag är synden död. ₉Jag levde en gång, när lagen inte fanns för mig. Men när budordet kom fick synden liv, ₁₀och jag dog. Det visade sig att det budord som skulle föra till liv förde mig till döden. ₁₁Ty synden grep tillfället, den bedrog mig med budordet och dödade mig genom det. ₁₂Lagen är alltså helig och budordet heligt, rättvist och gott. ₁₃Var det då något gott som blev min död? Nej, inte alls. Det var synden. För att den skulle avslöjas som synd vållade den mig döden genom det som är gott; så skulle genom budordet synden kunna visa sin fruktansvärda syndighet.