Höga visan 2

₁Jag är en vildros på Sharons slätt,

en lilja i dalen.

₂Som en lilja bland tistlar

är min älskade bland flickor.

₃Som ett äppelträd i skogen

är min vän bland de unga männen.

Jag njuter av att sitta i dess skugga,

dess frukt är söt för min gom.

₄Han för mig till vinhuset

under sin kärleks fana.

₅Styrk mig med druvkakor,

vederkvick mig med äpplen,

jag är sjuk av kärlek.

₆Mitt huvud vilar på hans vänstra arm,

hans högra omfamnar mig.

₇Jag besvär er, Jerusalems döttrar,

vid fältens gaseller och hindar:

stör inte kärleken, väck den inte,

förrän den själv vill.

₈Hör, min vän kommer!

Där är han,

han springer över bergen,

dansar fram över höjderna.

₉Min vän är lik en gasell,

lik en ung hjort.

Där står han vid vår gavel,

spanar genom fönstret,

tittar in genom gallret.

₁₀Min vän säger till mig:

Kom, min älskade,

min vackra flicka, kom ut!

₁₁Vintern är över,

regntiden är förbi.

₁₂Marken täcks av blommor,

sångens tid är inne,

turturduvan hörs i vårt land.

₁₃Fikonträdet får kart,

vinstocken går i doftande blom.

Kom, min älskade,

min vackra flicka, kom ut!

₁₄Min duva bland bergets klyftor,

i klipphyllans gömsle,

låt mig se dig,

låt mig höra din röst!

Din röst är ljuv,

din gestalt så skön.

₁₅Fånga rävarna åt oss,

de små rävarna,

som härjar i vingårdarna,

våra vingårdar som går i blom.

₁₆Min vän är min och jag är hans,

han som vallar sin hjord bland liljor.

₁₇Tills vinden vaknar

och skuggorna flyr,

ströva omkring, min vän,

som en gasell, som en ung hjort

på de kryddoftande bergen.