Höga visan 5

₁Jag kommer till min trädgård,

min syster och brud.

Jag plockar min myrra och mina kryddor,

jag smakar mina bikakor och min honung,

jag dricker mitt vin och min mjölk.

Ät, ni älskande, och drick!

Berusa er av kärlek!

₂Jag sov, men mitt hjärta var vaket.

Hör, min vän knackar på:

»Öppna för mig, min syster, min älskade,

min duva, min fulländade!

Mitt hår är fuktigt av dagg,

mina lockar våta av nattens droppar.«

₃Jag har tagit av mig linnet,

skall jag ta på det igen?

Jag har tvättat mina fötter,

skall jag smutsa ner dem igen?

₄Min vän sticker handen genom gluggen

och får mitt inre att skälva.

₅Jag stiger upp för att öppna för min vän,

och mina händer dryper av myrra.

Från fingrarna rinner myrra

över dörrens regel.

₆Jag öppnar för min vän,

men min vän har gått.

Jag blir utom mig, han är borta,

jag söker honom men finner honom inte,

jag ropar, men han svarar inte.

₇Väktarna finner mig,

de som går runt i staden.

De slår mig, de gör mig illa.

Murarnas väktare sliter av mig sjalen.

₈Jag besvär er, Jerusalems döttrar:

om ni finner min vän,

tala om för honom

att jag är sjuk av kärlek!

₉Vad skiljer din vän från andra,

du skönaste bland kvinnor,

vad skiljer din vän från andra,

vad får dig att besvärja oss så?

₁₀Min vän är röd och glänsande,

ypperst bland tiotusen.

₁₁Hans huvud är finaste guld,

hans lockar liknar dadelklasar,

svarta som korpen.

₁₂Hans ögon är som duvor

vid strömmande vatten,

de badar i mjölk,

de sitter vid fullhetens rand.

₁₃Hans kinder är som kryddsängar,

där doftande örter växer.

Hans läppar är liljor,

de dryper av flytande myrra.

₁₄Hans armar är stavar av guld,

besatta med krysoliter,

hans mage en skiva av elfenben,

överströdd med safirer.

₁₅Hans lår är pelare av alabaster

på socklar av guld.

Hans gestalt är som Libanon,

ståtlig som dess cedrar.

₁₆Hans gom är sötma,

allt hos honom är begärligt.

Sådan är min vän,

sådan är min käraste,

ni Jerusalems döttrar.