Han
1Dina sandalklädda fötter
är så vackra, du furstedotter!
Dina höfters rundning är som ett smycke,
smitt av konstnärshänder.
2Ditt sköte är en kupad skål
– må vinet aldrig saknas!
Din mage är en hög av vete,
omgärdad av liljor.
3Dina bröst är som två hjortkalvar,
som gasellens tvillingkid.
4Din hals är ett elfenbenstorn,
dina ögon som Heshbons dammar
vid porten mot Bat-Rabbim.
Din näsa är som Libanontornet,
som vetter mot Damaskus.
5Ditt huvud höjer sig som Karmel,
hårsvallet skimrar som purpur,
en kung är fångad i lockarna.
6Vad du är skön och ljuvlig,
min älskade, min vällust.
7Din växt liknar palmens,
dina bröst är som klasar.
8Jag tänker: Jag vill upp i den palmen,
gripa tag i dess krona.
Dina bröst skall vara som druvklasar,
din andedräkt som doften av äpplen,
9din mun som det finaste vin,
som flödar över i min
och fuktar läppar och tänder.
Hon
10Jag är min väns,
till mig står hans lust.
11Kom, min vän,
låt oss gå ut på fälten
och övernatta bland hennabuskarna.
12Låt oss tidigt gå ut i vingårdarna
och se om vinstocken skjutit skott,
om knopparna har öppnat sig,
om granatträden gått i blom.
Där skall jag ge dig min kärlek.
13Kärleksäpplena doftar,
vid vår dörr finns härliga frukter,
nya och gamla.
Dem har jag sparat åt dig, min vän.
