Lovsång och bön om seger över fiender.
1En sång, en psalm av David.
2Mitt hjärta är frimodigt, o Gud,
jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
3Vakna upp, psaltare och harpa;
jag vill väcka morgonrodnaden.
4Jag vill tacka dig bland folken, Herre,
och lovsjunga dig bland folkslagen.
5Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen,
och din trofasthet allt upp till skyarna.
6Upphöjd vare du, Gud, över himmelen,
och över hela jorden sträcke sig din ära.
7På det att dina vänner må varda räddade,
må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
8Gud har talat i sin helgedom:
”Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem
och skall avmäta Suckots dal.
9Mitt är Gilead, mitt är Manasse,
Efraim är mitt huvuds värn,
10Juda min härskarstav;
Moab är mitt tvagningskärl,
på Edom kastar jag min sko;
över filistéernas land höjer jag jubelrop.”
11Vem skall föra mig till den fasta staden,
vem leder mig till Edom?
12Har icke du, o Gud, förkastat oss,
så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
13Giv oss hjälp mot ovännen;
ty människors hjälp är fåfänglighet.
14Med Gud kunna vi göra mäktiga ting;
han skall förtrampa våra ovänner.
