1En gång när han stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord 2fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten. 3Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. 4När han hade slutat tala sade han till Simon: »Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.« 5Simon svarade: »Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.« 6Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, 7och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. 8Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: »Lämna mig, herre, jag är en syndare.« 9Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat – 10likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: »Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.« 11Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.
