Hesekiels syn: de fyra varelserna och Herrens härlighet
4Jag såg en stormvind komma från norr – ett väldigt moln med flammande eld, omstrålat av ljus. Och längst därinne, längst inne i elden, glimmade det som av vitt guld. 5Längst därinne tyckte jag mig se fyra varelser. De såg ut så här: de hade mänsklig gestalt, 6men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar. 7Deras ben var raka, fötterna liknade tjurklövar och glänste som blank koppar. 8Under vingarna hade de människohänder åt fyra håll. Alla fyra hade ansikten och vingar. 9Deras vingar vidrörde varandra. De kunde gå utan att vända sig, var och en gick rakt fram. 10Så såg deras ansikten ut: de hade ett människoansikte, och alla fyra hade ett lejonansikte till höger och alla fyra ett tjuransikte till vänster och alla fyra ett örnansikte. 11Vingarna upptill höll de utbredda: var och en hade två vingar som vidrörde de andras och två som skylde kroppen. 12Var och en gick rakt fram. De gick dit andekraften styrde dem, och de vände sig inte när de gick. 13Mellan dem syntes något som liknade glödande kol, det fladdrade som fackelsken mellan varelserna. Elden lyste klart, och ur elden sköt blixtar. 14Varelserna for av och an likt blixtar.
15När jag betraktade varelserna fick jag se ett hjul på marken vid var och en av de fyra. 16Hjulen gnistrade som krysolit. Alla fyra såg likadana ut och tycktes vara gjorda så, att ett hjul satt inuti ett annat. 17De kunde röra sig åt alla fyra hållen, och de vände sig inte när de rörde sig. 18Hjulen bestod av fyra lötar, och jag såg att det satt ögon runt om på lötarna. 19När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen med dem. Och när varelserna lyfte från marken, lyfte också hjulen. 20Varelserna gick dit andekraften styrde dem, och hjulen lyfte alldeles som de eftersom varelsernas kraft fanns i dem. 21När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen. När de stod stilla, stod hjulen stilla, och när de lyfte från marken, lyfte hjulen alldeles som de eftersom varelsernas kraft fanns i dem.
22Ovanför varelsernas huvuden fanns något som liknade ett valv. Det hade en fruktansvärd glans som av is och välvde sig över deras huvuden. 23Under valvet höll de vingarna utsträckta så att de vidrörde de andras, och med två vingar skylde de kroppen. 24Jag hörde bruset från deras vingar. När de rörde sig lät det som dånet av stora vatten, som den Väldiges röst – ett larm som från en krigshär. När de stannade sänkte de vingarna. 25Över valvet ovanför deras huvuden hördes ett dån, 26och däruppe syntes något som liknade safir. Det såg ut som en tron. Och högst uppe, på det som såg ut som en tron, syntes något som tycktes ha mänsklig gestalt. 27Från det som föreföll vara hans höfter och uppåt såg jag att det glimmade som av vitt guld – det liknade en eldkrans – och från det som föreföll vara hans höfter och neråt såg jag något som liknade eld. Han var omstrålad av ljus. 28Och som bågen bland molnen en regnvädersdag var det ljus som omstrålade honom.
Så tedde sig anblicken av Herrens härlighet. När jag såg detta föll jag ner med ansiktet mot marken. Och jag hörde någon tala.
Hesekiel 2
Hesekiel kallas till profet. Bokrullen
1»Människa«, sade han, »res dig upp! Jag vill tala med dig.« 2Medan han talade fylldes jag av en andekraft som reste mig upp. Och jag hörde den som talade till mig. 3»Människa«, sade han, »jag sänder dig till israeliterna, de trotsiga som trotsar min vilja. Både de och deras fäder har varit upproriska mot mig till den dag som i dag är. 4/5Till dessa människor med fräck uppsyn och hårt hjärta sänder jag dig. De är ett motsträvigt folk, men vare sig de lyssnar eller inte skall du säga till dem: ’Så säger Herren Gud.’ De kommer att inse att en profet har varit hos dem. 6Människa! Var inte rädd för dem och bli inte skrämd av vad de säger, även om nässlor och törnen omger dig och du bor bland skorpioner. Bli inte skrämd av vad de säger och var inte rädd för dem. De är ju ett motsträvigt folk. 7Men vare sig de lyssnar eller inte skall du framföra mina ord till dem. De är ju ett motsträvigt folk. 8Människa! Lyssna till vad jag har att säga dig. Var inte motsträvig som detta motsträviga folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig.«
9Jag såg en hand sträckas fram mot mig, och handen höll en bokrulle. 10Han rullade upp den, och jag såg att den var fullskriven på både framsidan och baksidan. Det som stod skrivet där var klagan, suckar och jämmer.
