22De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul och att det var med demonernas furste som han drev ut demonerna. 23Han kallade dem till sig och talade till dem i liknelser: »Hur kan Satan driva ut Satan? 24Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå. 25Om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. 26Om Satan gör uppror mot sig själv och splittras kan han inte bestå – det är slutet för honom. 27Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder honom; sedan kan han plundra hans hus. 28Sannerligen, människorna skall få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar. 29Men den som hädar den heliga anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.« 30De hade ju sagt att han hade en oren ande.
