8Då fick Egypten en ny kung, en som ingenting visste om Josef. 9Han sade till sitt folk: »Israeliterna har blivit för många och för starka för oss. 10Nu måste vi handla klokt, annars blir de ännu flera. Och blir det krig kan de förena sig med våra fiender och kämpa mot oss och sedan ge sig av härifrån.« 11Därför satte man fogdar över dem för att kuva dem med hårt arbete. Och de byggde städerna Pitom och Ramses, där farao hade sina förråd. 12Men ju mer man förtryckte dem, desto fler blev de och desto mer bredde de ut sig, så att egypterna kände sig hotade. 13Israeliterna tvingades till slavtjänst, 14och deras liv förbittrades av det tunga arbetet med lera och tegel och allt arbete på fälten, all denna slavtjänst som de tvingades till.
15Kungen av Egypten talade med de hebreiska barnmorskorna – en hette Shifra och den andra Pua – 16och sade: »När ni hjälper de hebreiska kvinnorna vid förlossningen, se då efter: är det en pojke skall ni döda honom, är det en flicka får hon leva.« 17Men barnmorskorna var gudfruktiga och gjorde inte som kungen hade befallt utan lät pojkarna leva. 18Då kallade kungen dem till sig och frågade varför de gjorde så. 19De svarade: »Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är starka, de har fött innan barnmorskan hinner fram.« 20Gud lät allt gå väl för barnmorskorna, och folket växte till och förökade sig kraftigt, 21och eftersom barnmorskorna var gudfruktiga lät Gud dem få hem och barn. 22Men farao gav denna befallning till hela sitt folk: »Kasta alla nyfödda pojkar i Nilen och låt bara flickorna leva.«
