14Frukta därför Herren och tjäna honom redligt och troget. Gör er av med de gudar som era fäder tjänade på andra sidan Eufrat och i Egypten, och tjäna Herren. 15Om ni är ovilliga att tjäna Herren, välj då i dag vilka ni vill tjäna: de gudar som era fäder tjänade på andra sidan Eufrat eller de gudar som dyrkas av amoreerna, vilkas land ni bor i. Jag och min släkt vill tjäna Herren.«
16Folket svarade: »Aldrig någonsin skall vi överge Herren och tjäna andra gudar. 17Herren är vår Gud. Det var han som förde oss och våra fäder ut ur Egypten, ut ur slavlägret, han som inför våra ögon gjorde dessa stora tecken. Han skyddade oss under hela vår vandring och bland alla de folk genom vilkas land vi drog fram. 18Herren jagade undan alla folken för oss, även amoreerna som bodde i landet. Också vi vill tjäna Herren. Han är vår Gud.«
19Då sade Josua till folket: »Ni förmår inte tjäna Herren, ty han är en helig Gud, en svartsjuk Gud, och han förlåter inte era brott och synder. 20Om ni överger Herren och tjänar främmande gudar vänder han sig från er och låter det gå er illa och förgör er, han som förut låtit det gå er väl.« 21Folket svarade Josua: »Herren vill vi tjäna.« 22Josua fortsatte: »Ni är själva vittnen till att ni har valt Herren och vill tjäna honom.« – »Ja«, svarade de. – 23»Gör er då av med de främmande gudar ni har hos er och håll er av hela ert hjärta till Herren, Israels Gud.« 24Folket svarade honom: »Herren, vår Gud, vill vi tjäna, honom vill vi lyda.«
25Den dagen slöt Josua ett förbund för folkets räkning och gav dem lag och rätt i Shekem. 26Alltsammans skrev han ner i Guds lagbok. Sedan tog han en stor sten och reste den där, under terebinten i Herrens helgedom 27och sade till hela folket: »Denna sten är ett vittne mot oss, ty den har hört allt som Herren har sagt oss. Den är ett vittne, så att ni inte förnekar er Gud.« 28Sedan lät Josua folket gå, var och en till sitt område.
29En tid därefter dog Herrens tjänare Josua, Nuns son, 110 år gammal.
